 |
| Min första mobil var i trä |
Jag står vid busshållplatsen och tror att folk pratar med mig,
Förlåt vad sa du? han kollar ilsket på mig och då inser jag att han pratar med någon annan, det sitter en öronsnäcka i örat. Det är inte mig han pratar med!
Känner mig bortgjord och dum, Jag tittar mig omkring för att se om någon såg mig men alla sitter framåtböjda med gamnackar uppkopplade på sina mobiler.
Där står jag bortgjord ensam men rakryggad.
Jag blir allvarligt orolig i dessa kutryggiga och nackböjda tider, hur kommer det att påverka oss längre fram., huvudvärk och annan kronisk smärta, Det är viktigt med en bra hållning. Öronen i linje med axlarna och skulderbladen ska vara indragna.
![]()
Senare är det bara Jag och bussföraren som sitter och tittar ut genom fönstren.
Alla andra är fullt upptagna hukandes över sina mobiler. Vad är det alla håller på med? jag försöker tjuvtitta på tjejen som sitter bredvid men då flyttar hon sig från platsen och sätter sig längre bak i bussen.
Bortgjord igen!
Förr kunde man förkorta en lång och tråkig bussresa med att tjuvlyssna på dom som satt bakom och deras samtal. Det kunde vara riktigt roligt.
Nu är det knäpptyst på bussen, alla sitter böjda över sina mobiler och knäpper. Jag känner mig lite knäpp själv.